Matilda

Var ute på prommis med Mollan idag. Det blåste storm men det sket jag i. Kurra skulle hämta Maria på jobbet, så jag hängde på med Molly och hoppade av där och tänkte gå hem. När vi kom över stora vägen och in i den mörkaste delen av skogen gick vi på en ny stig där vi inte gått förr(kurras idé) och jag släppte lös henne. Efter en liten stund så springer hon tillbaka där vi gått och jag tappar henne ur sikte( Stigen var väldigt slingrig och smal och kurvig med en massa träd). Hon börjar skälla, lite skrämt sådär, som om hon sprang in i en människa, jag ser henne ju inte så jag kan inte veta. Jag ropade och hon kom in i sikte igen. Då stannar hon och vände sig om och började skälla, denna gången argt mot något bakom träden där hon nyss var, kanske 30 meter bort på stigen där vi redan gått. Jag(panik) skriker på henne och hon kommer springandes. Väldigt uppjagad. Jag kopplar henne och börjar småspringa hemåt. Hon vänder sig om och morrar dovt lite då och då. Jag håller på o göra i brallan av rädsla så jag sliter med henne och far fram som en antilop på den slingriga stigen som känns ändlös. Vart slutar den? Borde jag inte vara framme snart? far genom mitt huvud. Och tanken på att jag håller på att gå(springa) vilse slår mig men då kommer den lite större stigen fram, som jag gått på många gånger förut. För en sekund så släpper skräcken men jag inser snabbt igen att jag är en bit hemifrån iaf. Jag saktar inte ner tempot utan ökar nu när jag vet var jag är så astman sätter igång. Molly börjar bli trött och benen känns som bly men jag slutar inte springa. Känner att jag knappt får luft men ser huset. Saktar ner och försöker tänka klart.

Nu i efterhand tänker jag på hur lättskrämd jag var. Det kanske bara var en gammal tant på promenad(jo visst, i storm?) men just då var det lättare att tro att det var en möjlig mördare eller våldtäktsman. När det blåser och knakar i träden, stigen är trång och grenarna nästan griper tag i en, hunden e livrädd och stigen är okänd så kan det spöka väldans i hjärnan. För att inte tala om hur mörkt det var där inne i skogen, trots att det var mitt på blanka eftermiddagen.