Matilda

Var hos frisören idag, det är alltid en upplevelse. När man först stiger in så hoppas man ju alltid att de ska säga; "Nej men jäklar vad fint hår, otroligt vackert, du behöver inte klippas". Men det gör de ju aldrig. Min frisör idag bara nickade och höll med när jag klagade på kluvna toppar, torra längder och brist på frisyr rent generellt. Så med självförtroendet förstört sättes jag i en stol, hissades ned till golvnivå, iklädes ett tält och sen borstade hon håret rakt över ansiktet och frågade sen hur jag ville ha det, viftandes hotfullt med kammen. Det var så det kändes, i alla fall.

 

Ja hon är inte så varmhjärtad, min frisör. När jag påpekade "Vilken skillnad det blev!", fick jag till svar "Ja". Jag tog det som en hint att vara tyst. Men duktig är hon, plattar och puffar och piffar så pass att jag är rädd att röra på huvudet sen.

 

 Före: En kalufs som fått växa vilt i ett år och slutligen slagit sig till ro i ett näste på huvudet.

 

Efter: 10 cm bort på längden, uppklippt, snedbena osv osv.