Matilda

Min pappa har fyllt 50 år, ja visst, herregud vad gammal jag blivit, nästan halvvägs dit. Jag brukar väl oftast nämna min mamma här och ja hon är ett sjuhelsikes fruntimmer min mor, om det inte vore för den fula bilen och alla hundarna skulle nog världens alla karlar och kvinnor vara efter henne. Men min pappa, ja han är ju precis lika mycket men han fattar det ju inte själv. Går liksom runt och tror att han är bara vanlig. Jag skrev ett brev som jag aldrig postade men vad sjutton, jag känner att andra kanske behöver veta de med. Så de inte tar han för givet!

"Hej pappa!

Nu har du fyllt 50 år och jag har inte känt dig i alla dessa, men jag kan berätta om de 22 senaste. (jag har ju dock ärvt ditt dåliga minne så sänk förväntningarna)

Jag minns då vi tassade till köket tidigt på morgonen för att hinna gör oboy och tunnbrödsmackor med smör lagom till skidskyttet… Det var nästan lika spännande som när vi stod i stövlar och pyjamas vid husknuten och tittade på fladdermössen med ficklampor i högsta hugg. Totalt livrädd att de skulle krocka in i en, men för fascinerad för att gå tillbaka in. Jag minns även att jag hade södra sveriges häftigaste gunga bredvid stugan i Forsby, och definitivt den uthålligaste pappan som inte bara puttade mig hela dagarna utan även Sofie, Elin, Anton, Beckis och ja, de flesta som hade vägarna förbi… Jag minns de hejdlösa skratten varje gång vi tittade på Wallace och Gromit, och hur du kunde göra en perfekt imitation av Wallace, "Men vi har ju glömt kexen, Gromit!". Jag minns när vi övningskört och jag fått motorstopp mitt på vägen och du lugnt säger "det är ingen fara, bara att starta igen" trots att jag hyperventilerar och helst vill springa därifrån. 

När vi på vintern satt klistrade framför köksfönstret och du förnöjt utropade vad varje fågelsort var vid mataren. Kanske också berättade deras väg till Sverige. När vi paddlade kanot, fast det var ju du som paddlade mest jag hade fullt upp med att nästan slitas överbord av alla näckrosor. Jag minns när vi skulle tälta och inte hittade något bra ställe, men kampa, det skulle vi prompt göra! Äventyret slutade i en översvämmad kohage. Och jag minns alla gånger du sett en fågel i skyn och bett mig gissa vad det var, och jag i princip alltid svarade ormvråk för att det helt enkelt var störst chans att det var just en ormvråk. Ingen annan än du ser ju för sjutton något annat än en prick. Jag minns förra julen när vi betraktade lillasyrran och du lade armen om mig och kramade till och jag tror jag växte en decimeter.

Jag längtade alltid till helgerna med dig, och jag kände aldrig att jag störde eller var i vägen. Jag växte upp i vetskapen om att jag var ett glädjeämne, tack för det. Tack också för att jag nu har fotografier på mig själv från varje skolavslutning, varje tappad tand, alla sommarbad, öppnandes varje julklapp...Bilder på mig med alla katter, bredvid milstenar, på vasamuseet, på släktträffar, ridlektioner.. Varenda skrubbsår och tårtkalas finns dokumenterat.

Av dig har jag fått det där mjuka, den där sidan av mig som kanske är lite för snäll och ber om ursäkt lite för ofta, som gillar att hjälpa andra så mycket att man slår knut på sig själv. Som kanske dömer sig själv lite för hårt. 

Vad det blir av mig och Agnes behöver du inte bekymra dig om, grunden har du lagt bra. Och vad vi än tar oss för i livet så kan du vara säker på att vi alltid är stolta över DIG. Du är stor på jorden pappa."