Ibland måste man trycka på paus

0kommentarer

Ja nu var det länge sen. Och mycket har jag gått igenom. Jag har försökt prestera och pressat och misslyckats och skämts och dragit igång för mycket och inte orkat göra någonting. Jag har inte vetat min gräns och höll aldrig tillbaka. Blev lite utbränd, fick en släng av utmattning. Ja sådär som det är. Ibland kom jag på mig själv med att tänka att det här är ju inte så farligt, för att i nästa sekund glömma bort vägen hem. Tycka att fyra dygn utan sömn är ju ingenting, vi klarar lite till, kroppen och jag! Fast det gör den ju inte, magen tog stryk och kroppen tog stryk och huvudet tog stryk. 
 
Bröt med livet i juni, fiskade lite, klappade hundarna, försökte sova. Målade en akvarell. Efter sommaren var jag väl okej, fick fatta en massa beslut och det blev ett bakslag med ett hjärta som bankade hela nätterna men sen var det bra. Det är svårt, som för så många, man vill ju se hur långt det går att gå, vad man kan förverkliga och hur man kommer åt kickarna och hinna med allt och alla. Och göra som alla tycker är rätt, och följa alla råd, men huvudet blir ju fullt. 
 
Jag sökte jobb i Umeå juli, tänkte prova det istället för studier ett tag. Personlig assistent! (Försöker ännu att inte skämmas över att jag inte blir akademiker just nu) Har hela hösten känt mig värdefull och uppskattad och kanske hittat det där jag är bra på. Att hjälpa och lyssna och sköta om. Har fått mycket erfarenhet, varit på intervjuer och fått erbjudanden och blivit otroligt bemött. Det känns fint! Har jobbat lite väl hårt oktober, november, december så nu lyssnar jag och slår i bromsen. Kanske byter arbetsplats och arbetstider. Försöker minnas att "jag har alla möjligheter" och inte måla fan på väggen jämt, det finns ju så mycket finare saker att måla. 
 
Jag sover nu för tiden, jag säger nej ibland, jag följer inte regler och sätter inga krav. Det fungerar ganska bra! Magen är ett smörgåsbord av intolerans, IBS, Crohns sjukdom och stressmage. Men det är bara att gilla läget. 
 
Vad mer.... Jo jag har avslutat en kärlek och funnit en annan. Jag är lite vilsen i världen och kanske har jag gett lite mycket och lite för länge när det inte fanns så mycket av mig att ta. Fel tid i livet och fel människa även om vi hade väldigt roligt ibland. 
 
Nya tag! Senaste månaderna har jag varit på rätt spår, livet är gött och jag plockar upp fler och fler delar av livet på bordet igen. Dags att testköra hur det är att blogga, vet ju att familjen vill veta hur det är för tokan som försvann och här är jag igen. 
 
Ha det fint, snart kommer lite bilder upp förhoppningsvis! 
 
 

Kommentera

Publiceras ej