Matilda

Vi hade en kanonvistelse hos mor och far. Solen strålade nästan hela dagarna, vi fick bo i egen liten stuga där vi kunde sträcka ut oss och slå upp dörrarna på morgonen och höra fågelkvittret till morgonkaffet. Lånade farmor och farsfars bil vilket var ovärderligt! Möjligheten att kunna åka fram och tillbaka mellan platser och människor för att maximera tiden vi hade gjorde allt hundra gånger bättre. 

 

Lite sorgligt kändes det för annars brukar jag alltid besöka föräldrahemmet med vetskapen att jag återvänder för en hel sommar snart igen, men den här sommaren stannar jag i Umeå. Kanske får jag en längre lucka i schemat så jag kan komma på en kort visit igen. 

 

Efter att vi varit en natt hos syster med familj i Sthlm så kom vi hem(välkomnades av världens bästa vänner på flygplatsen, vilken tur att man har dom!) och kastades in i vardagen direkt med jobb och fix. 

 

Marcus och Willie i Helgenäs:

Förra inlägget var ett utkast haha, pinsamt!

Det är väldigt roligt på jobbet just nu, min kund/brukare/arbetsgivare gör just nu sin andra bok så jag sitter på kvällen och skriver medan hon dikterar, och på natten korrläser och renskriver jag tidigare kapitel innan de lämnas till sista touchen(där allt läggs ihop och blir ett snyggt manus) och sedan förläggaren. Har fått en sån där charmig valk på långfingret nu, men det är så himla kul och timmarna på natten går extremt fort när man har något att göra. 

 

Man får en väldigt skrivlust själv när jag är med i hela den här stora proceduren. Varje morgon när jag slutar längtar jag tills jag kommer hem och kan skriva ner mina funderingar, tankar, minnen och dedikationer som jag alltid gjorde förut, men det slutar alltid med att jag somnar med öppen mun och pennan i hand medan teet står och kallnar. Och när jag är ledig, ja då är man inte kreativ för fem öre. Men så är det, inget kan forceras.

 

Har fått beröm för min "språkliga begåvning" vilket genast får mig att tänka på hur jag slarvar när jag skriver här. Det flesta inlägg slänger jag ihop mitt i natten och skiter blankt i både grammatik och form. Jag är ju bra på att skriva egentligen. 

 

Vilket får mig att åter igen fundera på boken jag vill skriva om släkten som aldrig lämnar planeringsstadiet. Första steget är att gå en kurs i släktforskning, sedan ta en diktafon och börja samla historierna. Så fort jag har materialet, faktan, så kan jag vara lugn. För det är lite stressigt, det finns nämligen en gräns för hur gamla människor kan bli(ursäkta min uppriktighet) och eftersom jag är hopplöst o-medial så är det här och nu som gäller och hinna ta upp folks berättelser innan de trillar av pinn så jag kan föra deras historia vidare. 

Så nej, vill inte skriva några romaner eller deckare eller sånt, jag har ingen fantasi. Men jag har den här boken som livsprojekt kan man säga.

 

Sitter och filurar på min framtid lite, vad jag ska göra och när jag ska göra det, har tagit pluggpaus nu för att tänka över det ordentligt. Lite punkter jag kommit fram till:

 

-Jag har ett toppenjobb, extremt bra jobb. Det vill jag fortsätta på även i höst och kanske längre, så studier bör vara på halvfart(om jag börjar i höst vilket verkligen inte är säkert).

 

-Jag har funderat på att studera vidare inom ekonomisk historia för att slutligen bli konsult, men det är ett osäkert kort. Mina 2 år på universitetet skulle dock komma till mer nytta där.(har läst historia a+b, juridik, organisation och ledarskap samt sociologi)

 

-Jag kan verkligen tänka mig att arbeta inom vården, jag trivs bra och har alltid gjort, men skulle helst vilja inrikta mig mer på det psykiska än det fysiska. Psykologprogrammet är dock tufft och långt och jag behöver sätta ett bättre högskoleprov innan dess. Terapeut likaså. Jag har verkligen börjat fundera på speciallärare, specialpedagog, förskollärare eller något liknande där jag får arbeta med barn. Börja som förskolelärare för att sedan specialisera mig på funktionshinder, döva/blinda eller en väldigt snäv inriktning- barn som utsatts för trauma eller med mer psykiska problem, där man fungerar som stöd och rådgivare. Jag jobbar som vikarie hos en liten flicka som går i specialklass så har sett hur pedagoger och lärare har arbetat med de barnen och även med oss assistenter. Deras arbete med hur de tänker ut övningar och tekniker för att stimulera barn med speciella behov verkar jätteintressant! Så summa summarum; bli lärare eller förskollärare för att sedan specialisera mig om jag vill.

 

Jag är så svår för jag är verkligen tudelad på allt! Gillar pappersarbete och att organisera, läsa, analysera, jobba med siffror och statistik och se samband och konsekvenser. Är superintresserad av historia, och ekonomi. SAMTIDIGT är jag lekfull och social, vill möta människor och göra nytta och ta hand om. Hålla i handen, vara pedagogen och en medmänniska. När jag studerar saknar jag arbetet, och när jag har arbete så saknar jag studier. 

 

Kanske ska man bara hoppas på en utopi med feodalism, "ge ma en stuga med en getabock och ett stycke jord så drar jag in potatisen(till vasallen)"