Matilda

Jag åkte till Icka och red, var bara vi två för hennes syster skulle ut o jogga, den friskusen:D Millie var inte alls lika glad när Afro inte följde med, hon gick o lunkade lite uttråkat bakom Randver och låtsades att det regnade typ. Men hon piggnade till när vi kom till galoppängarna, haha! Icka följde med oss hem sen för att sova över...

När vi kom hem så såg vi att Sambo hade varit nere i källaren och röjt runt när vi var borta. Vi har ju grind med lås men den hade han tuggat upp och sen var det ju fritt fram. Han gillar inte att gå varken uppför eller nerför trappor så vi trodde verkligen inte att han hade gjort det först. Lite senare gick Maria, Daniel, Jag och Icka upp till grandalen som vi gör nästan varje dag. Där får han springa fritt i sitt eget tempo(vilket är ganska snabbt) och sen när han inte vill springa mer så kommer han till oss och då går vi hem. Likadant denna dag. Han sprang runt och busade medans vi plockade blåbär. Sen gick vi hem, åt grillat, klyftpotatis, sallad och bearnaise sås. Vi satte i gång lite filmer och rätt som det var började Sambo spy upp en massa hundfoder! Så mycket mat som han spydde upp motsvarar väl säkert ca 4 vanliga portioner(grandisportioner). Det visade sig att han satt i sig en massa foder på hans lilla äventyr nere i källaren! Farligt farligt! Rasen har djup bringa och får då lätt magomvridning, om dom äter för mycket och motionerar för mycket! Vi har alltid varit noga med det, att vila efter maten, svälla fodret och lagom portioner, eftersom sjukdomen är så pass vanlig, och dödlig! Men nu hade han ju satt i sig en massa torrt foder(utan tillåtelse) och han hade fått följa med upp till grandalen och sprungit. Vi höll koll på honom hela resten av kvällen men inga symptom på magomvridning dök upp, inga alls, men han var trött och illamående. Maria tog med honom hem och vaktade honom inatt. Imorse var han okej igen, och aptiten, den var tillbaka. Vi håller lite extra koll på honom nu också, men han har inga men efter händelsen  och är igång som vanligt. Sambogubben då, att skrämma upp oss så!