Lördagmorgon
0kommentarer
Knatade iväg till biblioteket imorse för att hämta ut mer kurslitteratur, sen satte jag mig i cafeterian med juice och fralla och läste lite rösträttshistoria. Medicin/Gynekologi/Kirurgi/Obduktion var jag klar med, tur, för det pallar man inte till frukosten!
Det var även samevecka och jag kikade lite snabbt på det forskningsarkivet tagit fram från Gustaf Hallströms upptäcktsresor vid tidigt 1900-tal. Ska gå dit igen med Gabbi eller Cissi, det är de jag känner bäst som är sameättlingar och speciellt Gabbi har stenkoll på ämnet.
Jag kollade upp vad som hände denna dag för 75 år sedan:
Fullständigt omöjligt att begränsa rustningarna, säger stora fascistiska rådet"
"Habsburgs-restauration är utesluten"
Sen blev det mer anteckningsbokande, får passa mig för vad jag skriver i den om den nu ska gå "i arv i generationer" som jag lovade. Annars blir jag väl stämplad som förspillda-Matilda i släkthistoriken. Här har jag börjat rita en trasig örn till en Tennyson-dikt (trasiga örnar är väl ok?).
"The eagle: a fragment"
He clasps the crag with crooked hands;
Close to the sun in lonely lands,
Ring'd with the azure world, he stands.
The wrinkled sea beneath him crawls;
He watches from his mountain walls,
And like a thunderbolt he falls.
Väldigt kort men jag får alltid rysningar vid sista raden. Är det en gammal sjuklig människa som beskrivs, eller en majestätisk örn? Lycka eller lidande? Man vet inte! Lord Tennyson gick i graven med den hemligheten..
Det var även samevecka och jag kikade lite snabbt på det forskningsarkivet tagit fram från Gustaf Hallströms upptäcktsresor vid tidigt 1900-tal. Ska gå dit igen med Gabbi eller Cissi, det är de jag känner bäst som är sameättlingar och speciellt Gabbi har stenkoll på ämnet.
Jag kollade upp vad som hände denna dag för 75 år sedan:
Fullständigt omöjligt att begränsa rustningarna, säger stora fascistiska rådet"
"Habsburgs-restauration är utesluten"
Sen blev det mer anteckningsbokande, får passa mig för vad jag skriver i den om den nu ska gå "i arv i generationer" som jag lovade. Annars blir jag väl stämplad som förspillda-Matilda i släkthistoriken. Här har jag börjat rita en trasig örn till en Tennyson-dikt (trasiga örnar är väl ok?).
"The eagle: a fragment"
He clasps the crag with crooked hands;
Close to the sun in lonely lands,
Ring'd with the azure world, he stands.
The wrinkled sea beneath him crawls;
He watches from his mountain walls,
And like a thunderbolt he falls.
Väldigt kort men jag får alltid rysningar vid sista raden. Är det en gammal sjuklig människa som beskrivs, eller en majestätisk örn? Lycka eller lidande? Man vet inte! Lord Tennyson gick i graven med den hemligheten..
Kommentera