"Att göra rymduppskjutning av en flytt"
0kommentarer
Nu flyttar vi. 1a Juni. Till världens finaste trea med luftiga rum och fönster åt flera håll. En balkong där man kan sitta med frukosten och höra fågelkvittret. Två sovrum, varav det ena kan inhysa antingen inneboende vid höstens kursstart(någon som vill studera i Umeå?) och övrig tid vara kontor eller gästrum. Kommer trivas så ofantligt bra.
Jag växlar mellan världens lyckokänslor och småpanik. Hur fasen ska det här gå till? Inte fysiska flytten, bära omkring på tre års samlat skit från min lägenhet oroar mig int. Men att flytta ihop. Jag har alltid krävt så stort privat utrymme att t.o.m mamma behövt knacka på dörren.
Kvinnan jag jobbar hos säger "Man får aldrig säga hårda ord i ilska, tala aldrig när du är arg", det ska tydligen vara lösningen på alla relationsproblem som kan dyka upp. Men jag kan ju aldrig hålla käften när jag är arg! Får verbal diarré av bara tanken på att vara tyst. Och varit det minsta sur på Marcus har jag aldrig varit så krävs nog något slags sadistisk sektmedlemskap från hans sida innan jag blir arg. Och då måste jag få skrika eller slå en swing åtminstone.
Man får så många råd att det känns svårare än en rymduppskjutning det här.
"Jag är för stressig, det kommer tära på förhållandet"
"Marcus knyter skorna annorlunda, det här kommer aldrig fungera!"
"Han är vänsterhänt, jag är högerhänt, vad ska vi göra?!"
Ja ni hör ju.
(Men med en nypa salt ska allt tas, för jag vet ju att vi är två självständiga individer med en del vett som inte bara älskar varandra utan är bästa vänner. Det är viktigt! )
Kommentera