Jo det är ett av mina favoritcafeer här i stan! Häromdagen var vi där och skulle titta när Daniel körde stand-up igen, han är jätteduktig men hade så mycket interna skämt riktade till MIG att jag frustade av skratt så det sprutade ramlösa ur näsan medan de andra i lokalen inte förstod så mycket mer än att tjejen på rad tre uppenbarligen hade stora problem att dricka ur en flaska. Det var lite musiker där också, en jättesöt tjej som sjäng så vackert att jag fick rysningar. Haffade henne efteråt i kön och bjöd henne på fikat , jisses vad go hon var! Här är en länk till ett klipp--> http://youtu.be/vFPeMRiWP_0
 
Sen har det ju också varit det här jättespektaklet i stan.... Umeå är europas kulturhuvudstad 2014 och invigningen var i lördags, 55.000 människor var tydligen vid älven och tittade! Jag jobbade men på morgonen när jag promenerade ensam(helt öde kl 08 en söndag) genom centrum fick jag se litegrann. Iskulpturer, kåtor, renar, snöslott, en pulkabacke utanför gallerian, eldar... Reprisen sänds på tv i SVT2 den 6 februari kl 16.20 samt i SVT24 den 6 februari kl 23:30. Programmet är även tillgängligt på SVT Play. Lite blandade känslor inför kulturåret, det har varit väldigt besvärligt med många ombyggnationer och liknande, men samtidigt älskar jag ju kultur. Bildmuseet får många nya häftiga utställningar, min favoritdokumentärfotograf Sune Jonsson har fått mer plats, nya kulturhuset kommer bli jättemaffigt och en massa annat roligt kommer hända.
 
 
 
 
Och på söndagsmorgonen blev jag även moster igen! Satt på helspänn på arbetet under natten och runt 05-06 fick jag besked att alla mådde bra och den lilla tjejen fötts. Så roligt! Finaste familjen har fått en till medlem, grattis till dem! Jag och Marcus sitter och tittar på bilder på den lilla fina och suckar och ååh´ar och aah´ar. 
 
Idag fyller min lillasyster Agnes år, grattis till den lilla tösabiten!
 
Vi träffas ju så sällan jag och Agnes, men hon är ju liksom i tankarna ändå. Skrattar hon fortfarande så där bubblande så hon nästan kiknar när man gömmer sig för henne? Kan hon trotsa order med bestämd blick precis som när hon var två? Kommer hon växa upp och vara en vild själ eller en försiktig grubblare, kanske båda?
Jag hoppas att hon kan se vackra saker i blygsamma platser där andra inte ser något alls. Jag hoppas att hon hittar någon att krama när det är kallt. Jag hoppas hon stiger upp varje morgon och tänker att hon är underbar precis som hon är. Jag vill att hon ska gå en väg i livet, inte för att hon måste, utan för att hon vill och känner att det är bäst. Jag vill att hon ska tycka att misstag är helt okej och kunna känna lite "skit it". Jag vill att hon ska ha såna där dagar då hon bara är så lycklig att det knappt går att hålla det inom sig. Att dagarna då hon skuttar fram istället för att gå blir många. Jag vet att hon kommer klara sig finfint.
Att hon kommer våga säga emot med den där bestämda blicken.
Jag vet framför allt, att hon kommer skratta sådär bubblande.
Tokfia
 
 
 
Mitt jobb innebär att jag är ensam i 8-9h på natten och då har jag inte så hemskt mycket att göra, lite uppgifter som man klarar av fort sen är det mest att vaka(får inte ha mobil eller dator). I början var jag lite naiv, "äsch tiden kommer flyga iväg". Nej det gör den inte, tiden går extremt långsamt när man mest sitter och tittar på klockan och däremellan stirrar djupt ner i tekoppen. Tar med korsord, men vem som helst tröttnar på korsord efter att ha kryssat i 120h/mån. Så jag läser. Massor. Plöjer bok efter bok, och när de tagit slut har jag läst min kunds barnbarn skoluppsatser och poesisamlingar och kristen mytologi (ja fråga inte ens..). Och det är ju härligt! Har alltid älskat att läsa med tar mig sällan tid till det, finns alltid så mycket annat som pockar på uppmärksamheten, så är faktiskt riktigt skönt när man sitter isolerad på jobbet och inte kan göra något annat. Försöker så gott det går utnyttja biblioteken men böcker jag fyndat på loppis, antikvariat, lånat, fått, köpt och hittat börjar växa fram i drivor här hemma. 
 
Temat jag är inne på nu är intersektionalism, främlingsfientlighet, islamofobi, politisk islam och amerikansk politik blandat med lite historia och ekonomi. Läser bara facklitteratur just nu.
 
Nya böcker jag fixade igår som förhoppningsvis räcker i ett par nätter. Mattias Gardell är en storfavorit, han är så väldigt väldigt kunnig och kan förklara svåra politiska och ideologiska problem så även den dummaste förstår. Främlingsfientlighet är något av det absolut värsta jag vet, och Gardell kan liksom sätta allt i ord.
-Bin Ladin i våra hjärtan (om politisk islam)
-Tortyrens återkomst (om Abu Ghurayb fängelset)
-Rasrisk (om nationalistiska rörelser i Usa, tex Aryan Nation och KKK) 
och av David Jonstad 
-Kollaps (om varför civilisationer går under och de ekonomiska faktorerna)
Den här högen är nog mest politisk historia, ekonomisk historia och ett gäng böcker för att få mig att bättre förstå krisen i mellanöstern. Några godbitar är min favoritekonom Paul Krugmans bok End this depression now och Kristoan Gerners Ryssland. Mehran Kamravas The modern middle east är en riktigt tung jävel, ursäkta språket men det var ren envishet som tog mig igenom den men det är jag glad för. 
Den här var superbra! Har ju varit i Versaille och jag borde ha läst denna innan alltså, grymt intressant och lärorik.
Mattias Gardell igen med min absoluta favoritbok Islamofobi. Jag kan inte nog uttala mig om hur bra den här är. Läst om den flera gånger och sitter hela tiden och nickar och stryker under och märker meningar och sidor. Den har ALLT. Den har definitivt gjort mig till en bättre människa med mer analytisk förmåga och viljan att överbygga fördomar och okunskap.
Andreas Malms Hatet mot muslimer är också väldigt bra, men mer som en översikt över de fränlingsfientliga partier om växer fram i europa och hur de är ledda och organiserade. 
 
 
Jag har väldigt lite att skriva om faktiskt, jobbar och sover mest haha. Tänkte dra upp bilder från en gammal fotografering med en av mina kompisar Daniel (Cissis sambo), något av det roligaste jag fotat! Det var under hans uppgradering i jiu-jitsun! Vi planerade länge att göra om det men det är svårt att hitta en partner åt honom då han är rätt stabil på 188 cm och 106 kg... Svårt att få till bilder utan att det ser ut som skolgårdsmobbning. En dag ringde han dock och sa att hans bästa vän Marcus kunde vara med då de matchar någorlunda och brukar sparra. Japp, numera min Marcus! Roligt tt tänka på såhär i efterhand. 
 
En bild från fotografering nr 2 (trasigt objektiv och slö kamera så var inte alls nöjd) men roligt som alltid! Daniel till höger är kaxig och slarvar med garden. 
Var på hotel Avenyn här i stan igårkväll och såg på en kompis, Russell, som spelade. Riktigt duktig är han! För övrigt har det varit riktigt ganska kallt i några dagar, burr! Men när det är kallt så är det fint ute!
 
 
 
 
Tror det är hög tid för mig att klippa håret också innan jag råkar strypa mig själv i sömnen...
 
 
 
En nymålad ren
 
Nu så ska vi se vad som hänt sedan sist. Jo snön har fallit, ordentligt! Över en natt bara, tjong så var det vitt.
Funderar på att gå en liten kurs i släktforskning på vuxenskolan, får se om jag får tummen ur och tar mig an den, skulle vara nyttigt! För övrigt går nya jobbet riktigt riktigt bra, trivs nåt otroligt och har vant mig vid nattjobb och kroppen har äntligen fattat den nya dygnsrytmen(förut var den lite "jag är hungrig, nu ska jag sova, åh herregud jag mår illa, ÄTA NU?, det gör ont överallt, det är mörkt ute, soooova, hungrig osv"). Får extrapass också så min fasta 60% blir heltid lätt som en plätt. Har dock ramlat nerför trappen på jobbet TVÅ GÅNGER så den här lediga helgen får jag tillbringa i soffan med värmepåsar på höft och rygg. Min kund sa att hon aldrig sett någon falla en våning, gå ner i ofrivillig spagat och sedan skutta upp och tjoa "Det är ingen fara jag mår bra, ska jag hjälpa dig med lådan där, tack taaaack". Serviceinställning och adrenalin i kombination. 
 
Nä nu ska jag ta på mig mina nya termobyxor och vinterjackan och sakta sakta vandra över till Marcus i stel kropp, det vankas tv-seriemaraton och té tror jag. Otroligt att han står ut med mig, inatt for jag runt som en galning för att hitta något bekvämt för ryggen, hade jättesvårt att sova, väckte honom, och somnade. Delad sömnlöshet är dubbel sömnlöshet. Eller den andres sömnlöshet. 
 
Åker kanske till Finland i slutet på månaden igen, beror lite på om isarna hinner frysa ordentligt för vi ska tydligen åka snöskoter tror han. Hahahahaha. Tror han. 
Dörren ni ser närmast hitåt på mittenvåningen, där bor jag!
 
 
 
Det ni ser här på bilden nedanför är älven och design/arkitekt/vad-det-nu-heter-skolan och den högre kuben är bildmuseet, bakom skymtar man vita hus, det är Norrlands Universitetssjukhus och precis där bredvid bor jag!
 
 
 
Ja vi äter frukost 12.40.... Och jag sitter inte på golvet och smygfotar utan jag ligger i soffan!
 
 

Har börjat måla igen, ja det är alltid några år mellan gångerna men ibland åker penslarna fram. Mamma var snäll nog att skicka mina gamla färger på posten när inspirationen slog till. En uggla blev det nu inatt, elefanten och blomman gjorde jag i somras. Nu hoppas jag att jag kan hålla i det här och måla lite oftare, övning ger färdighet så det gäller att inte ge upp!

Lite beroende av en Håkan Hellström låt- "Fri till slut". Åh så bra! Fin som snus. 

 
 
 
Material: Mikas penslar, vattenfärgsblock från dagiset. 
 
Startade morgonen den 23e med att sitta och halvsova på Marcus jobb på Wasaline, hade som tur var sällskap av en go hund. Tillsammans höll vi stenkoll på att alla skötte sina uppgifter på kontoret.
 
Sen var det dags, vi körde på bilen, gick upp till hytten och allt var jättespännande tills det började blåsa på havet. Kan ju påpeka att jag blir åksjuk av allt, kontorsstolen kan tamejtusan röra sig lite väl fort i sidledes ibland.  Tänkte inte på det. Det var ca en timmes plågan då jag nästan fick smaka på frukosten igen, sen somnade jag. Vaknade när vi närmade oss vasa och det var lugnt och fint i skärgården. 
 
Hemma hos familjen var det lugnt och skönt och finska flaggor i granen, bara sådär. Åkte in till Vasa stad igen, lite mindre än Norrköping och 70% finska 25 % svenska ungefär, kollade in designbutikerna och besökte några vänner till Marcus sen drog vi hem till Sundom! Kollade på meteoritkratern Söderfjärden på vägen också, såååå häftigt. Man kan åka rakt över och i mitten finns det ett fågeltorn(eftersom det kan vara ca 8.000 tranor på en dag under flyttperioden) och man ser stjärnhimlen jättebra eftersom det inte är störande ljus. Underbar kväll och familjen tog såklart dagen-före-julafton-bastu. Jag tackade nej till det då jag värnar om mitt liv och min hälsa lite för mycket för att sätta mig i en finsk bastu. 
 
 
Julafton! Vaknade, satte upp julbelysningen och skickade upp julkorset i flaggstången. Åkte till kyrkan (den var jättefin) och satte ljus på gravar.
Hem och åt julmat, och satt sne i soffan och myste innan julklappsutdelning. Jag blev bortskämd å det grövsta!
På juldagen åkte vi och hälsade på Marcus bror och tog det sen lugnt. Åt älgstek, herregud så gott. Herreguuuuud. Det var så länge sedan.
 
Annars betedde vi oss som två pensionärer, löste korsord och tittade på Bron/Broen, en svensk-dansk kriminalserie. Blir lite knasig i huvudet av svenska, danska, engelsk textning och höra finlandssvenskan i bakgrunden dock.
Till hemresan den 26e fick jag åksjukemedicin och det stoppade jag glatt i mig. De varnade om att man kunde bli lite groggy och lustig, men det skrattade jag bort. Marcus fick inte ta eftersom han skulle köra bilen sen. Och vi kan säga såhär, första timmarna svarade jag inte på tilltal och ville bara soooooova, och sista stunden satt Marcus och stirrade skeptiskt på mig i restaurangen eftersom jag inte kunde hålla käft om hur fantastiskt allt var, från potatismoset till heltäckningsmattan. Tror jag nynnade något om "soluppgången över Merenkurkku"(Merenkurkku=Kvarken, alltså havet mellan Sverige och Finland) också. Jag mådde dock inte illa en enda gång!
 
 
Sen var vi tillbaka i Umeå och jag åkte mot min första jobbnatt på nya arbetet! 
En mycket fin och lyckad jul, väldigt lugn och stillsam i närmsta familjen och ingen stress. Kände mig grymt uppvilad efter detta!
Jag slutade mitt heltidsjobb förra veckan, jag var omtyckt och allt har gått bra men det är många omständigheter som gör att jag ville sluta. Och det gjorde jag mycket rätt i för bara timmar efter fick jag ett nytt, som hittills verkar helt fantastiskt, känns som att det kommer bli mer terapi än arbete, allt jag drömt om! Börjar den 26e december och jag längtar faktiskt lite!
 
Imorgon(måndag 23e) åker jag till Finland och firar julen med Marcus familj, ska bli riktigt roligt. En kort visit bara pga våra jobb men vi kommer kanske tillbaka dit i januari. Följer med honom till jobbet i hamnen på morgonen och sen går båten till Vasa typ klockan nio om jag minns rätt. Framme någon gång runt ett-två.
 
Vill önska er alla en God Jul och ett Gott nytt år, det här nya jobbet gör att jag kommer ha mer ledig tid och vi planerar att åka ner till östergötland och småland i februari. Längtar efter det också!
 
 
Senaste veckorna har jag varit på så många glöggmys att russin och mandlar rinner ur öronen på mig, julbaksdagar med vänner, julkonserter, biobesök, middagsbjudningar och varje helg åkt utanför stan med Marcus(ja så heter han) för att gå på mer lantliga julmarknader i Bygdeå, Robertsfors och Gammlia. Underbart har det varit! 
 
k
 
 
Inte så juligt men en Jurassic Park-kväll hos Annelie fick det bli, juldinosaurier!
 
 
Här ovan en bild från en av de mysigaste marknaderna, den årliga på västerbottens museum. Bland gamla hus och längor kan man mumsa på renkorv och tunnbröd och köpa hantverk och titta på smedjor. 
 
 En ledig dag fick vi för oss om att bygga en pepparkaks....villa. 6h tog hela proceduren. De amerikanska korridorskompisarna var helt begeistrade.
 
 
 
Min pappa har fyllt 50 år, ja visst, herregud vad gammal jag blivit, nästan halvvägs dit. Jag brukar väl oftast nämna min mamma här och ja hon är ett sjuhelsikes fruntimmer min mor, om det inte vore för den fula bilen och alla hundarna skulle nog världens alla karlar och kvinnor vara efter henne. Men min pappa, ja han är ju precis lika mycket men han fattar det ju inte själv. Går liksom runt och tror att han är bara vanlig. Jag skrev ett brev som jag aldrig postade men vad sjutton, jag känner att andra kanske behöver veta de med. Så de inte tar han för givet!

"Hej pappa!

Nu har du fyllt 50 år och jag har inte känt dig i alla dessa, men jag kan berätta om de 22 senaste. (jag har ju dock ärvt ditt dåliga minne så sänk förväntningarna)

Jag minns då vi tassade till köket tidigt på morgonen för att hinna gör oboy och tunnbrödsmackor med smör lagom till skidskyttet… Det var nästan lika spännande som när vi stod i stövlar och pyjamas vid husknuten och tittade på fladdermössen med ficklampor i högsta hugg. Totalt livrädd att de skulle krocka in i en, men för fascinerad för att gå tillbaka in. Jag minns även att jag hade södra sveriges häftigaste gunga bredvid stugan i Forsby, och definitivt den uthålligaste pappan som inte bara puttade mig hela dagarna utan även Sofie, Elin, Anton, Beckis och ja, de flesta som hade vägarna förbi… Jag minns de hejdlösa skratten varje gång vi tittade på Wallace och Gromit, och hur du kunde göra en perfekt imitation av Wallace, "Men vi har ju glömt kexen, Gromit!". Jag minns när vi övningskört och jag fått motorstopp mitt på vägen och du lugnt säger "det är ingen fara, bara att starta igen" trots att jag hyperventilerar och helst vill springa därifrån. 

När vi på vintern satt klistrade framför köksfönstret och du förnöjt utropade vad varje fågelsort var vid mataren. Kanske också berättade deras väg till Sverige. När vi paddlade kanot, fast det var ju du som paddlade mest jag hade fullt upp med att nästan slitas överbord av alla näckrosor. Jag minns när vi skulle tälta och inte hittade något bra ställe, men kampa, det skulle vi prompt göra! Äventyret slutade i en översvämmad kohage. Och jag minns alla gånger du sett en fågel i skyn och bett mig gissa vad det var, och jag i princip alltid svarade ormvråk för att det helt enkelt var störst chans att det var just en ormvråk. Ingen annan än du ser ju för sjutton något annat än en prick. Jag minns förra julen när vi betraktade lillasyrran och du lade armen om mig och kramade till och jag tror jag växte en decimeter.

Jag längtade alltid till helgerna med dig, och jag kände aldrig att jag störde eller var i vägen. Jag växte upp i vetskapen om att jag var ett glädjeämne, tack för det. Tack också för att jag nu har fotografier på mig själv från varje skolavslutning, varje tappad tand, alla sommarbad, öppnandes varje julklapp...Bilder på mig med alla katter, bredvid milstenar, på vasamuseet, på släktträffar, ridlektioner.. Varenda skrubbsår och tårtkalas finns dokumenterat.

Av dig har jag fått det där mjuka, den där sidan av mig som kanske är lite för snäll och ber om ursäkt lite för ofta, som gillar att hjälpa andra så mycket att man slår knut på sig själv. Som kanske dömer sig själv lite för hårt. 

Vad det blir av mig och Agnes behöver du inte bekymra dig om, grunden har du lagt bra. Och vad vi än tar oss för i livet så kan du vara säker på att vi alltid är stolta över DIG. Du är stor på jorden pappa."

Ja nu var det länge sen. Och mycket har jag gått igenom. Jag har försökt prestera och pressat och misslyckats och skämts och dragit igång för mycket och inte orkat göra någonting. Jag har inte vetat min gräns och höll aldrig tillbaka. Blev lite utbränd, fick en släng av utmattning. Ja sådär som det är. Ibland kom jag på mig själv med att tänka att det här är ju inte så farligt, för att i nästa sekund glömma bort vägen hem. Tycka att fyra dygn utan sömn är ju ingenting, vi klarar lite till, kroppen och jag! Fast det gör den ju inte, magen tog stryk och kroppen tog stryk och huvudet tog stryk. 
 
Bröt med livet i juni, fiskade lite, klappade hundarna, försökte sova. Målade en akvarell. Efter sommaren var jag väl okej, fick fatta en massa beslut och det blev ett bakslag med ett hjärta som bankade hela nätterna men sen var det bra. Det är svårt, som för så många, man vill ju se hur långt det går att gå, vad man kan förverkliga och hur man kommer åt kickarna och hinna med allt och alla. Och göra som alla tycker är rätt, och följa alla råd, men huvudet blir ju fullt. 
 
Jag sökte jobb i Umeå juli, tänkte prova det istället för studier ett tag. Personlig assistent! (Försöker ännu att inte skämmas över att jag inte blir akademiker just nu) Har hela hösten känt mig värdefull och uppskattad och kanske hittat det där jag är bra på. Att hjälpa och lyssna och sköta om. Har fått mycket erfarenhet, varit på intervjuer och fått erbjudanden och blivit otroligt bemött. Det känns fint! Har jobbat lite väl hårt oktober, november, december så nu lyssnar jag och slår i bromsen. Kanske byter arbetsplats och arbetstider. Försöker minnas att "jag har alla möjligheter" och inte måla fan på väggen jämt, det finns ju så mycket finare saker att måla. 
 
Jag sover nu för tiden, jag säger nej ibland, jag följer inte regler och sätter inga krav. Det fungerar ganska bra! Magen är ett smörgåsbord av intolerans, IBS, Crohns sjukdom och stressmage. Men det är bara att gilla läget. 
 
Vad mer.... Jo jag har avslutat en kärlek och funnit en annan. Jag är lite vilsen i världen och kanske har jag gett lite mycket och lite för länge när det inte fanns så mycket av mig att ta. Fel tid i livet och fel människa även om vi hade väldigt roligt ibland. 
 
Nya tag! Senaste månaderna har jag varit på rätt spår, livet är gött och jag plockar upp fler och fler delar av livet på bordet igen. Dags att testköra hur det är att blogga, vet ju att familjen vill veta hur det är för tokan som försvann och här är jag igen. 
 
Ha det fint, snart kommer lite bilder upp förhoppningsvis! 
 
 
Okej nu kör vi en uppdatering igen! Har gått mysiga promenader med goda vänner, och många långa cykelturer. Ett minustecken är dock att myggen äter upp en totalt om man promenerar, och cyklar man är man vid hemkomsten helt prickig i ansiktet av mygglik. Men det är smällar man får ta.
 
 
Det här huset på min favoritpromenad är ju helt bedårande, finns inte en rak vinkel på hela bygget. 
 
Vi har haft fortsatt fantastiskt väder, har inte gått att vara inomhus så plugget drar man med sig ut i solen istället. Helt underbart, går inte att beskriva och det har varit så skööönt. Förutom vissa stunder då man flämtande och genomblöt av svett bara vill krypa in i frysboxen en stund. 
'
 
Vi har gått på bio igen, såg The Great Gatsby, bra film(och bok), rekommenderas! 
 
Hittade en klassiker på favoritantikvariatet i stan.. 40:- 
 
Nu i helgen (fredag och lördag) var det Brännbollsyran här i Umeå. Ett stort evenemang med brännbollsturnering men också liveartister och festival. 
 
 

 
 
I förrgår skulle vi alla historiker på humanistiska samhällsprogrammet ha ett möte med vår programansvariga för att snacka om terminen som gått. Men han är lite förvirrad och hade tagit fel dag, så vi satt och väntade och väntade i cafét men han dök aldrig upp! Som tur var hade en av oss med sig fika, ordentligt med fika... Chokladtårta, bullar och snickerskaka.. Så det gick ingen nöd på oss. Vi hade det mysigt! 
Låg i solen utanför skolan innan mötet... 
 
 
Här är vi! Alla tre årskullar... Stort gäng.(denna bild skickade vi även till programansvariga)
 
Flera cykelturer till Nydalasjön har också hunnits med, sol, bad och slappande. 
 
Idag for vi iväg till Arvids mamma på morsdagsfika, smörgåstårta och glass! Hon bor på andra sidan stan men cykelvägen dit är himmelsk. Man slipper alla tallar och svishar istället fram genom lövskog och förbi åkrar och hästhagar. Känns som hemma!
 
 
Vi stannade också och tittade lite i en skulpturpark som finns bredvid hennes bostadsområde i Umedalen. 
 
 
 
(Kolla noga på den här bilden och finn ett fel)
 
 
På vägen hem stannade vi på Cafe Göteborg och hittade fina vänner!
 
 
 

Hon är så jäkla duktig, på precis allt. Hon är stark, och smart, och har ett så öppet sinne. Hon kan erkänna när hon har fel, men kämpa när hon vet att hon har rätt. Hon vet när hon ska backa, och när hon ska gå på. Hon prioriterar de rätta sakerna. Hon är så otroligt kreativ och ser möjligheter när andra ser motgångar. Hon är den mest givmilda person jag känner och hon är den minst egoistiska jag träffat.

Tack mamma, för att du är så otroligt inspirerande. För att du ser allt det bra i mig, för att du stöttar, för att du inte dömer, för att du peppar, för att du tror på mig och litar på mig. För att du alltid gått med på knasiga idéer, och kanske gett mig några. För att du under 21 år lärt mig så bra saker. 

Jag är så tacksam för att du gör mig trygg, jag är så glad att du gett mig möjligheter. Jag är också ödmjuk nog att förstå, att du gjort det lite för lätt för mig, ibland. Jag är intelligent nog att förstå när du drar största lasset men sedan låtsas att det var min bedrift. Jag önskar att fler var som du. Jag önskar att fler har någon som dig. 

"För världen är du bara någon men för någon är du hela världen"

 Och när jag är historieprofessor, eller arkivarie eller jobbar på konsum och du och Kurra har gått i pension ska jag ta hand om er. Ett hus i Barcelona kanske. Eller Gamleby åtminstone.

Grattis på mors dag!

Det har varit riktigt riktigt varmt ett tag nu, och guuuuu så härligt. Häromdagen cyklade jag och grabbsen ut till Nydalasjöns badplats och slappade i solen. Men badade ICKE, nej så roligt ska vi inte ha, vattnet är fortfarande kallt som attan. 
 
 
På kvällen hjälpte vi Annelie att flytta en soffa till soptippen, vilket även innebar att hyra släpvagn, koppla släpvagn och backa med släpvagn. Och tack pappa för alla gånger jag fått vinka, veva och varit med på liknande ting, för inte sjutton kunde någon annan ur sällskapet göra något av det. 
Jag sa till Annelie efter 10 minuters sparkande på släpkärran: "Hämta mack-gubben så han får kolla att jag inte gjort fel!" och tillbaka kom hon med.... Erik Saade..? 
 
Saade-kopian sparkade också lite på släpkärran och sa att det var okej. Så iväg for vi alltså med något som jag egenhändigt kopplat ihop. Riskfyllt. Helt klart. Men vi klarade det, och efter att ha kört runt bostadsområdet ett dussin gånger för att klura ut ett sätt att få på soffan UTAN att backa med bil och släp, fick vi även på den och kunde åka till tippen och lasta av. Även här utan att backa en endaste gång. 
 
 
Gårdagen spenderade jag såhär. Hur härligt som helst! Sen mötte jag upp Arvid och vi cyklade till centrum, strosade runt, och tog en gofika. Helt klart godkänd dag!
 
Nu på morgonen gjorde jag äggmackor och brownies och gick över till parken bredvid Arvids lägenhet så vi kunde käka frukost i solen. En spontanpicknik innan det var dags att återvända till plugget!

 
 
 
Ja Kulturnatta här i Umeå brukar vara underbar. Dans, musik, evenemang, mat, och aktiviteter i hela staden. Jag gick ner och trängdes med alla människor redan vid lunchtid och var kvar under hela eftermiddagen. På kvällen hade våran studentförening bokat in en middag på finrestaurang, och sen hade en av mina bästa vänner fått erbjudande om att göra stand-up på sagateatern, så vi gick och kollade på det! 
 
Här sitter min klasskompis Einar i den 25 gradiga värmen och njuter i full mundering. (ser inte ut så i vanliga fall, han hjälpte till vid en utställning)
 
Vi lämnade honom och satte oss vid älven istället. 
 
Och jag åt sommaren första mjukglass!
 
Erik och Rebecca!
 
På restaurangen REX käkade vi med föreningen. Gott, lite överpris kanske, men det var mat som föreningen betalade för och som fattiga studenter slickade vi ju tallrikarna såklart. 
 
'
Jag tog rostad kyckling... 
Arvid tog någon special, "slaktarstek". 
 
Daniel kör stand up. JAG var skitnervös, men det gick bra för honom. Pjuuuh.
 
Ikväll var vi på middag hos Arvids goa mamma igen! 
 
MUMS! 
Ni missade väl inte chokladbollens dag 11 maj?! Själv firade jag med olika hembakade sorter både dagen innan och fram tills...nu. 
 
Helgen spenderades sedan delvis hos vänner i Teg. Och trots regn och storm kom solen fram och strålade in  på deras balkong under kvällen. "Solen skiner alltid i Teg". 
Såg på bio i söndags, Star Trek: Into darkness. Inte min genre, men hyfsad ändå. Och såhär fint såg det ut på vägen dit! Klev upp i en rabatt, och bad Arvid hålla utkik efter "kommunen"...
Sen dess har det varit otroligt varmt och skönt, och så ska det tydligen fortsätta! Jag har morgonsol ute i loftgången mellan 8-10 ungefär och det är ju perfekt att sitta där ute med frukosten/mellanmålet, läsa lite nyheter och göra lite nytta. 
 
 
 
Och efter frukosten sitter man kvar och läser en bra bok. Den här är den nya jag påbörjat. JÄTTEBRA.
 
Har lyckats hitta mig en lång spegel. Alldeles gratis! Har klarat mig bra med lilla badrumsspegeln i två år men nu får man se sig själv i helkropp haha. Blir en chock. 
 
Iikväll var det grillfest för att fira en klasskamrat på hans födelsedag! Dövarmt ute! Han fick bland annat Njals saga, dikter av Jonathan Pope och Nils Oscar-öl. Ja vi är ju humanist/historiker trots allt. 
 
Grillade marshmallows. 
 
Jag har turen att bo precis bredvid ett jättefint fritidsområde, och nära Nydalasjön som man kan gå runt på några timmar. Jättehärligt, så tänkte slänga in några bilder från de senaste promenaderna.
 
För ca en vecka sedan:
 
 
En morgon med jätteskumt väder, som ni ser står solen ganska högt ändå, men det är dimmigt som tusan!
 
Bilder från idag! Första tussilagon jag ser, och isen har smält bort: 
 
 
Några har också varit lite nyfikna på hur jag bor.. Och det är väl inte mycket att visa egentligen, men jag är inte knusslig så slänger ut ett par bilder. Alltid kan det roa någon!
 

 
 

 
 
Ja vafasen, jag trivs! 25 kvadratmeter litet, men det räcker och är större och fräschare än de flesta studenter har. Dessutom guld värt med eget kök. 
Måste också säga att ALLA bilder nuförtiden är tagna med mobilen, även de från stockholm och tidigare. Sorgligt men sant, det är för jobbigt att släpa runt på systemkameran och man glömmer den oftast, men ska bli bättre på det!
 
Ja fy tusan nu börjar man längta hem och till sommaren! Sitta och gosa med hundarna på farstubron, dricka morgonkaffet när det fortfarande är svalt och disigt ute, somna i solen, vakna av lillasysters lek om morgonen, ro i båten, kanske vandra lite, pyssla lite med örtkryddorna, GRILLA, äta melon en riktigt varm dag, åka ut till bondekrok, sitta och småprata med mormor i hennes trädgård... Ja listan kan göras lång. Men snart är det dags.
 
Det kommer dock kännas lite tomt och annorlunda hemma, då våran Molly har fått avlivas. Saknaden är enorm!